Lär dig stolparnas ABC
Svenska kraftnät har drygt 50 000 stolpplatser. Stolparna är utformade utifrån förutsättningarna där de ska stå, till exempel om det är skog, åker eller kanske i närheten av bostadsmiljö eller en flygplats. Lär dig de vanligaste typerna, så du kan känna igen dem nästa gång du ser en stolpe.
Har du väl börjat titta på stolpar, kan du inte låta bli att lägga märke till dem. De finns överallt i vårt samhälle och transporterar elen, som gör det möjligt för oss att ladda mobilen, tända lampan eller starta maskinerna i fabriken.
Svenska kraftnät har drygt 50 000 stolpplatser som vi förvaltar. De är från olika tider av nätbygge och av många olika typer. När vi bygger idag försöker vi att bygga så enhetligt som möjligt för att underlätta tillverkning och byggnation, men också för att minimera antalet olika reservdelar som behövs.
Topplinor, isolatorkedjor och dämpare
Alla 400 kV-stolpar är av stål. För 220 kV är även stolpben i trä vanligt. Mellan stolparna går själva ledningen. En ledning består av tre så kallade faser. Dessa faser kan i sin tur bestå av olika många linor, en till tre, som sitter ihop. Ovanför de tre faserna finns normalt två topplinor.
Topplinorna tar smällen om åskan slår ner i ledningen och ser till att huvuddelen av felströmmen leds tillbaka till stationen. I topplinan finns även en optofiber för datakommunikation mellan stationer.
Linorna är fästa vid stolpbenen med isolatorkedjor som säkerställer att elen inte går över till stolpen från ledningen. Idag görs isolatorerna av glas, men på äldre stolpar sitter fortfarande tidigare generationers porslinsisolatorer. På linorna sitter även dämpare. De tar bort svängningarna som kan bli när det blåser, som en gitarrsträng som sätts i rörelse.
Mellan linorna sitter distansstänger som håller isär linorna.
Raklinjestolpe med eller utan stag
Grundkonstruktioner för när man bygger en ledning rakt fram är raklinjestolparna A-stolpe och B-stolpe.
A-stolparna har stag som hjälper till att hålla den på plats. B-stolpen har inga stag, utan kraftigare ben och fundament. Man kan förenklat säga att A-stolpar väljs för skogsmark och B-stolpar när ledningen dras på en åker eller vid speciella markförhållanden. I och med att B-stolpen ska klara att hålla uppe lasten på egen hand behöver den vara av en kraftigare konstruktion. En B-stolpe väger nästan dubbelt så mycket som en A-stolpe.
Vinkelstolpar
Det finns olika stolpar för om man ska bygga rakt fram, raklinjestolpar, och om man ska byta riktning på ledningen, vinkelstolpar.
Vinkelstolpen har en grövre konstruktion för att klara att ta upp krafter i sidled. Idag används fler vinkelstolpar än när man byggde de första ledningarna då vi idag har mer att ta hänsyn till i vår omgivning.
Stubben
En sorts vinkelstolpe är Stubben och den är också är en av våra största stolpar. Den kommer i flera olika längdklasser och varianter, men den största kan bli så hög som 30 meter och väga 60 ton. Stubben används främst när man behöver vinkla in en ledning i en station, men den kan även användas som ändstolpe.
Julgransstolpar som bygger på höjden
Ibland är det bättre att bygga ledningar på höjden istället för på bredden och då används julgransstolpar. Där sitter linorna vertikalt, till skillnad mot A- och B-stolparna där linorna sitter horisontellt. På fackspråk pratar man om horisontalplacerade och vertikalplacerade faser.
Julgransstolpar är betydligt högre än traditionella A- och B-stolpar, då faserna i julgransstolparna sitter ovanför varandra istället för bredvid varandra. Det finns för-och nackdelar med de flesta stolptyper. När nya ledningar byggs behöver man titta på varje enskild stolpplats för att hitta en optimal stolptyp.
Ändstolpe
En ledning börjar och slutar med en ändstolpe. Ändstolpen är gränssnittet mot stationen. Stolpens funktion är att den ska kunna ta upp krafterna från ledningssidan, som är betydligt större än de krafter som kommer från stationssidan. I praktiken klarar en ändstolpe av att stå med linor enbart åt ett håll.
Högt och lågt
Standard vid stolpplacering för nya 400 kV-ledningar är att avståndet mellan stolparna är 330 meter och stolphöjden ligger på 20-100 meter. Men höjd och avstånd anpassas där det behövs. Mycket enkelt sammanfattat används högre stolpar om det är längre avstånd mellan dem.
Det måste vara ett tillräckligt avstånd mellan lina och mark. Linorna blir längre vid högre temperaturer och det måste man också ta höjd för.
De högsta stolparna ligger runt 100 meter och ett exempel är korsningstornen, strax söder om Enköping, som lyfter linorna högt över en sjöfartsled i Mälaren så fartyg kan passera under.
Men det är inte alltid man vill ha höga stolpar. Vid flygplatser till exempel är det tvärtom viktigt att bygga lågt.
Livslängd upp till 100 år
Stolparna konstrueras i familjer som omfattar raklinjestolpe, vinkelstolpar och ändstolpe.
Svenska kraftnäts transmissionsnät består till största delen av 400 kV-ledningar men vi har även flera 220 kV-ledningar. När vi tar fram en ny serie är det viktigt att serien är så enkel som möjligt att tillverka och bygga med och även optimerad för de förutsättningar som den är tänkt att användas till.
När stolparna väl är byggda står de i många år. Livslängden är upp till 100 år och underhållet består till största delen av regelbundna inspektioner.
Det här var de allra vanligaste stolptyperna och komponenterna. Sedan finns det H-stolpar och T-, M- och S-stolpar. För att inte tala om de specialdesignade stolparna, som exempelvis Yggdrasil som står vid Norrortsleden. Nu kanske du kommer se på stolpar på ett annat sätt framöver när du ser dem ute i samhället och naturen.
