Ökad överföring löser inte obalansen i elsystemet

Den här texten publicerades på Di Debatt den 18 mars 2025.

Svenska kraftnät befinner sig mitt uppe i en historisk utbyggnad och modernisering av det svenska elsystemet. Under den kommande tioårsperioden planerar vi att bygga cirka 1 500 kilometer nya ledningar och ett trettiotal nya stationer. Dessutom förnyar vi över 2 500 kilometer ledningar och cirka hälften av våra närmare 200 stationer. Det gör vi för att möta en ökad efterfrågan på el, för att kunna överföra mer el till där den behövs och för att stora delar av vårt elnät närmar sig pensionsåldern. En del ledningar är över 80 år gamla.

Den senaste tiden har vi fått frågor om de pengar vi får in i så kallade flaskhalsinkomster. Idag uppgår de ej använda flaskhalsinkomsterna till cirka 65 miljarder kronor. Fram till 2035 räknar vi med att vi få in 144 miljarder till. Det är mycket pengar.

De frågor vi får kan delas upp i två kategorier.

Den första frågan är om vi har en plan för hur vi ska använda pengarna. Det har vi. Svenska kraftnät har cirka 200 större pågående projekt och vi har planerade investeringar på 210 miljarder de kommande 10 år. Orsaken till att vi har pengar på kontot beror till stor del på att många av projekten först nu gått in i byggfas, viket är den kostsamma delen av projekten.

Ett av dessa projekt för att öka kapacitetsöverföringen är vårt program NordSyd som startade 2018. Där ska vi byta ut och förstärka åtta stycken 50 mil långa ledningar som nått sin tekniska livslängd. Det är ledningar som binder samman elområde två och tre och som utgör flaskhalsar eftersom de inte är dimensionerade för det ökade behov av överföring som finns i dag. Den beräknade investeringen ligger på 100 miljarder.

Vår prognos är att vi kommer att ha använt flaskhalsinkomsterna 2035. Utöver projekt som ökar överföringskapaciteten mellan elområden, gör vi satsningar över hela landet, samt att vi också ska ansluta Gotland till stamnätet.

Den andra frågan vi får är om vi kommer att ha byggt bort flaskhalsarna när vi är klara med de projekt som ska finansieras med flaskhalsinkomster. Våra satsningar är viktiga för att minska de flaskhalsar som skapar prisskillnader på el i vårt land, men de räcker inte. Det beror på att vi de senaste tio åren fått en stor obalans i elproduktionen i landet. En obalans som inte kan byggas bort med mera nät.

För medan vi i norr sett att det under de senaste tio åren godkänts stora mängder ny elproduktion, det handlar om 9000 MW och då främst vindkraft, så har 4000 MW elproduktion försvunnit i söder, främst i form av kärnkraft, och väldigt lite vindkraft har tillförts. Den tillförda produktionen i norr skapar en stor konkurrens om att producera el, och i söder har det blivit det omvända.

Den här obalansen syns i inflödet av flaskhalsinkomster. 2024 kom 37 procent av flaskhalsinkomsterna från överföringen mellan SE2 och SE3. Vi gör vad vi kan inom regelverket som styr användningen så att det ska gynna elkunderna och systemet, men det krävs också andra åtgärder för att minska obalanserna mellan produktion och förbrukning i Sverige. En tredjedel av flaskhalsinkomsterna kommer från utlandsförbindelser.

Elektrifieringen och den gröna omställningen ställer krav på oss.  Det gör också riksdagens plan att Sverige ska kunna möta ett elbehov på minst 300 TWh år 2045. Det kräver en tydligare planering av elinfrastrukturen framöver. På uppdrag av regeringen arbetar vi nu för att bland annat informera elmarknadens aktörer var vi ser att ny produktion av el, flexibilitetsresurser och elanvändning bör placeras. Vi har kartlagt ett par län och ska ha kartlagt samtliga till 2026.

För att vi ska få ett bättre balanserat kraftsystem är det angeläget att elproduktion lokaliseras till regioner med underskott och att den planerbara elproduktionen förläggs till platser där aktörer har svårt att styra när de använder elen. Det vill säga där möjligheten till flexibilitet är lägre. Det motsatta gäller för den väderberoende elproduktionen. Den placeras med fördel nära aktörer som har möjlighet att vara flexibla och som kan styra sin elanvändning.

Sverige har ett av världens äldsta stamnät. När vi nu börjar riva delar av det gamla vill vi skänka en tanke till de som en gång byggde det. Vi har dem att tacka för deras framsynthet och för att de byggde med en sån omsorg. Annars skulle det inte hållit så länge.

Nu ska vi göra om det arbetet de en gång gjorde och mer där till. Det kräver att vi rustar och bygger ut vårt nät, men också förbättrad planering av elproduktion och större förbrukning.

Lotta Medelius-Bredhe generaldirektör på Svenska kraftnät
Peter Wigert, finansdirektör påSvenska kraftnät