Om mothandel och omdirigering

Genom att köpa in produktionskapacitet i ett elområde med underskott på el, eller bakom en trång del i systemet, går det att erbjuda lite mer överföringskapacitet från ett elområde med överskott än vad som egentligen är drifttekniskt möjligt. Erbjudandet räcker över en längre tidsperiod, men den extra produktionen behöver bara utnyttjas de dagar som överföringskapaciteten annars skulle slå i taket.

Exempel på mothandel

För att elmarknaden ska fungera måste marknadens aktörer få veta vilken överföringskapacitet de olika elområdena kan utnyttja. Först när de fått besked om det lägger de sina köp- och säljbud på elbörsen.

I vårt exempel tänker vi oss att det finns tre parallella ledningar, men med strömmen ojämnt fördelad mellan dem. En ledning är fullt belastad medan det finns kapacitet kvar i de andra två. Svenska kraftnät kan självklart inte ge ut kapacitet som ger överlast och äventyrar driftsäkerheten. Därför upphandlar Svenska kraftnät elproduktion som vid behov kan starta och avlasta den överlastade ledningen så att det blir en jämnare fördelning av strömmen mellan de tre ledningarna. Tillsammans kan de då överföra mera ström. Det dämpar priset på elbörsen i högprisområdet.

I cirka nio fall av tio så blir ledningarna jämnare belastade utan att Svenska kraftnät behöver använda mothandelsresurser. Detta för att väder- och vindförhållanden, och utbyten mellan länder och andra elområden, blev bättre än väntat för nätet. Men i ungefär ett fall av tio behöver mothandeln användas. När Svenska kraftnät låter starta upp elproduktionen i området med underskott på el trycks överlasten som annars skulle ha uppstått tillbaka. De andra två ledningarna tar på sig mera ström och de tre ledningarna blir jämnt belastade.

Slutsatsen blir att Svenska kraftnät kan erbjuda högre överföringskapacitet i tio fall av tio, men behöver bara betala för själva elproduktionskostnaden hos mothandelsresurserna i runt ett fall av tio. Den el som Svenska kraftnät då handlar upp är förhållandevis dyr. Men det kompenseras av alla de dagar då ingen mothandel behöver ske.

Att elen från mothandeln är förhållandevis dyr har att göra med att den kommer från källor som i vanliga fall inte används på elmarknaden, som exempelvis kraftvärmeverk som Svenska kraftnät har avtal med. Deras huvudsakliga uppgift är alltså att leverera fjärrvärme till hushållen i sin närhet, men de har resurser att även producera el.

Kraftverk som dagligdags producerar el till marknaden är däremot inte aktuella för avtal om mothandel. Detta av den enkla anledningen att dessa inte tillför någon ny elproduktion som bidrar till ökad överföringskapacitet. Den produktionen körs ändå om elpriset blir högt.

Omdirigering optimerar flödet

Omdirigering är också en metod som Svenska kraftnät använder för att optimera överföringskapaciteten. Omdirigering är besläktat, och samverkar, med mothandel. När elen kan dirigeras om, från en ledning där kapaciteten är nyttjad till 100 procent till en parallell ledning där det finns utrymme kvar, så blir fördelningen bättre. Mer el kan överföras och den sammanlagda kapaciteten blir högre, precis som vid mothandel.

Det finns en positiv miljöaspekt på den ökade överföringskapaciteten. I norra Sverige är nästan all elproduktion förnyelsebar. Den har därmed lägre klimatpåverkan än produktion i södra Sverige eller på kontinenten, där det förekommer mer fossileldad elproduktion. När mer förnyelsebar el kontinuerligt kan överföras söderut och ersätta elproduktion med högre klimatpåverkan så bidrar det positivt till klimatomställningen.