Flaskhalsinkomster

En stor del av Sveriges elproduktion finns i norra Sverige samtidigt som förbrukningen av el till större delen sker i södra Sverige. Det innebär att elen behöver transporteras långa sträckor via stamnätet.

Det finns ett tak för hur mycket el som nätet kan transportera utan att bli överbelastat. Varje ledning och komponent i nätet har en viss kapacitet, det vill säga förmåga att överföra el. Denna kapacitet påverkas av väder, avbrott för underhåll med mera. Svenska kraftnät beräknar, tillsammans med motsvarande organisationer i våra grannländer, vilken kapacitet nätet har och meddelar varje dag elmarknaden vilka begränsningar som finns. Det gör vi för att kunna upprätthålla en hög driftsäkerhet.

Elområdesgränserna visar var det finns flaskhalsar

Sverige är indelat i fyra elområden. Gränserna mellan elområdena är satta baserat på var det finns flaskhalsar i stamnätet, alltså var det finns begränsningar i överföringsförmåga. En flaskhals uppstår där kapaciteten inte räcker till för att överföra så mycket el mellan elområdena som efterfrågas.

Flaskhalsar ger prisskillnader mellan elområden

När det inte går att överföra lika mycket el som efterfrågas så blir elen dyrare i det område som har underskott. Flaskhalsarna leder alltså till prisskillnader mellan olika elområden, och mellan Sverige och våra grannländer. Svenska kraftnät arbetar för att bygga bort flaskhalsarna genom att förstärka och bygga ut elnätet.

Prisskillnaden ger flaskhalsinkomster

När det finns prisskillnader mellan elområden uppstår flaskhalsinkomster. Lite förenklat kan man säga att flaskhalsinkomsterna räknas ut genom att man multiplicerar prisskillnaden med marknadsflödet mellan olika elområden. 

Låt oss ta ett exempel

I elområde 2 finns elproducenter som producerar mycket el. I elområde 3 finns konsumenter som behöver el. Men kapaciteten mellan elområdena är lägre än vad som behövs för att överföra den el som efterfrågas.

Producenten i elområde 2 säljer sin el på elbörsen, där priset sätts utifrån tillgång och efterfrågan. Det innebär sannolikt att elpriset i elområde 2 blir lägre eftersom tillgången är större än efterfrågan, och högre i elområde 3 där efterfrågan är större än tillgången. Prisskillnaden går till den som flyttar elen mellan områdena, det vill säga Svenska kraftnät.

Flaskhalsinkomster ska förbättra nätet

Flaskhalsinkomsterna ska användas för att minska flaskhalsarna i stamnätet, de får inte användas för att öka Svenska kraftnäts vinst.

Hur flaskhalsinkomsterna får användas bestäms av EU:s elmarknadsförordning. Vi får bara använda pengarna för att öka eller upprätthålla överföringskapaciteten mellan elområden. Det kan till exempel vara genom att investera i nya ledningar, att underhålla och reparera befintliga anläggningar eller att nyttja mothandel.

Svenska kraftnät har även fått tillstånd att använda en del av flaskhalsinkomsterna för att slippa höja eller rent av sänka den transmissionsnätstariff som nätkunder betalar, det vill säga regionnätsbolagen och större producenter. Tanken med det är att det ska komma slutkunden till del, det vill säga vara till nytta för alla elkonsumenter.

Det är Energimarknadsinspektionen som kontrollerar och följer upp att flaskhalsinkomsterna används på rätt sätt.