Ängen - en försvinnande livsmiljö. (foto: Alf Linderheim/N)
Eftersom klimatet blev kallare var man tvungen att hålla djuren inomhus över vintrarna. Stallningen av kreatur skulle leda till en revolution för bondesamhället och en omformning av den svenska naturen. Fördelen med stallningen var att man kunde ta hand om kreatursgödseln. Gödseln användes till åkrarna. Näringstillförseln innebar att man inte längre behövde flytta runt och anlägga nya åkrar eftersom jorden inte utarmades.
Ängarna täckte stora områden
För att få fodret till djuren att räcka hela vintern röjdes stora arealer slåtteräng som fagades på våren och hävdades i juli-augusti. Ängsbruket var uppfunnet. Man brukar uppskatta förhållandet mellan äng och åker till 8:1. Det ger en aning om ängens totala yta, som i början på 1800-talet uppnådde ca 2 miljoner hektar. Arter som tidigare hade vuxit i väldigt nischade miljöer (t.ex. längs strandkanter, längs upptrampade stigar eller på fjället) kunde i lugn och ro etablera sig på de stora ängsmarkerna. Ängarna liknade dessa växtplatser och arterna kunde därför konkurrera ut andra skogslevande arter.
Ängsbruket förändrades med tiden när nya verktyg och idéer utvecklades. Men den grundläggande principen förblev oförändrad i närmare 2000 år, ända till det moderna jordbruket tog fart på 1900-talet i Sverige. Man införde växelbruk med hövallar i växelföljden och många ängar plöjdes upp till åkrar. Men framförallt sedan 1950-talet när konstgödsel började användas i stor utsträckning har ängen nästan helt försvunnit. Åkerarealen ökade explosionsartat och ängsarealen minskades till någon promille av vad den hade varit. Ängsblommorna och den tillhörande faunan försvann i takt med ängen.
Ledningsgatan har likheter med ängen
Så var kommer då ledningsgatorna in i bilden? Jo, tiden för ängsbrukets avskaffande sammanfaller väl med den stora utbyggnaden av kraftledningsnätet i Sverige på 50-talet. Ledningsgatorna, som av säkerhetsskäl hålls öppna från träd och höga buskar, underhålls regelbundet. Detta underhåll fungerar som störningar i miljön och motsvarar, om än inte exakt, hävden som bonden har utfört på ängen i nästan 2000 år. Och eftersom ledningsgatorna korsar nästan alla naturtyper så kunde ängsblommorna spridas längs dessa. Därför kan man idag hitta sällsynta arter i ledningsgatorna.